Nyss vaknat och insett att jag har sovmorgon idag.. :(
Men de är rätt skönt att inte behöva stressa också.

Igår var de skola som vanligt, och efter träffade jag Gustaf! :D
Eheh, de kanske ni förstod av inlägget under?
I allafall var de jätte mys, och idag efter skolan ska jag träffa
honom.. igen! :DD

Pusssssen går självklart till dig, Gustaf!<3

Du mamma är inget undantag. Du har alltid funnits där, ändå sen jag kom till världen. Det var du som födde mig, gav mig mat, klädde mig och skötte om mig. När jag började gå var de du som fanns där för att ta emot mig om jag föll. De mesta av den kunskap jag har idag, den kommer från dig mamma. Läsa, skriva och räkna är bara några av alla saker du lärde mig som liten.

När jag var två år, gav du mig en otroligt fin gåva, en gåva som jag lovar dig att alltid ha kär - min älskade lillebror. Jag vet, att vi är bland de bästa du har men ibland när jag tänker på de, tycker jag nästan synd om dig. De kan inte ha varit lätt att ha oss båda vildar springande runt benen eller att höra våra skrik när vi inte fick som vi ville, för att inte tala om min vägran till viss mat. När jag växte och blev äldre, så tyckte jag själv att jag fick en massa problem. Du ville att jag skulle bli mer hjälpsam hemma och jag fick börja sköta mig själv mer än innan. När du bad mig att plocka ur diskmaskinen eller att gå ut med soporna tyckte jag att du var elak, det är väl sånt som mammor ska göra? tänkte jag ofta. Nu i efterhand är jag mer än tacksam för att du lärt mig detta, utan denna kunskap hade jag aldrig kunnat bo ensam som jag nu gör. Du har hjälpt mig att bygga upp mitt självförtroende, de är inte alls på topp men du får de att bli bättre och bättre för varje dag som går.

De jag vill ha sagt är egentligen att du mamma är en underbar människa, du är bra på alla sätt och vis och jag ser upp till dig. Du har en lite annan syn på livet än många andra har, du lever inte bara för att ha de bra själv utan du lever mer för att andra ska ha de bra. Du är vacker både på in och utsidan, dina ögon utstrålar nästan alltid lycka, du har en enorm kämparglöd och du ger dig aldrig i första taget.

Visst, de finns kanske många som stämmer in på de jag just har beskrivit, men de finns ingen som du mamma, du är speciell och unik. Jag tror att du fortfarande inte har klippt av navelsträngen, du har nog bara förlängt den lite, för även fast jag nu bor så långt ifrån dig har jag dig alltid så nära. Du finns i mitt hjärta, för där hör du hemma jag älskar dig mamma!

men förlåt för de då ;)

De har inte hänt någonting intressant i alla fall.
Jag har bara varit sjuk sen jag tog svinsprutan, idag
var första dagen i skolan den här veckan.. Hade SMO
prov, och de kändes helt okej. Slutade före tolv och
då åkte jag hem, lite senare kom Paulina och flyttade
ut sina saker.. Så nu bor jag alldeles ensam, i ett stort,
tomt, vitt, cell-liknande rum. & jag saknar micron redan. :(